|
Social skiktning
2009-11-19 - Nu läser vi social skiktning och arbetsmarknad, vilket än så länge visar sig vara en av de mest intressanta kurserna vi har läst från mitt perspektiv. Det grundar sig om inte annat på det sätt många av "våra" (här: generellt accepterade sanningar bland studenterna som råkade vara i rummet) förutfattade meningar och uppfattningar kring arbetsmarknaden.
Alla visste att anställningstiden/senioriteten hade minskat. Alla visste att vi var på rätt väg när det kom till könslönegapet.
Sammanfattningsvis så kan jag avslöja att det visste vi inte alls det.
Ett av de starkaste argumenten för att studera vidare är i min mening att lära sig mer för att kunna mindre. Först när förutfattade meningar, fördomar och allmänt accepterade sanningar utmanas och bryts ner så blir kunskap riktigt intressant för mig. Det är då som alla CSN-pengar känns välinvesterade och jag inte drabbas av en viss åldersnoja över hur gammal jag kommer vara när jag går ut på arbetsmarknaden.
John Blund och jag
2009-11-16 - John Blund och jag kommer väldigt väl överens. Jag trivs väldigt bra i hans sällskap och uppenbarligen så finner John själv inga större problem med mig.
Detta blev smärtsamt uppenbart i lördags när klockan stod på 06.45 och tenta skulle skrivas 09.00. Tyvärr för mig så vaknade jag 08.27 och fick rusa till universitetet i illa dold panik. Tentan skrevs, men jag har lärt mig att om jag glömmer miniräknaren hemma så är huvudräkning inte min starkaste disciplin. Det är inte utan att jag börjar oroa mig för att behöva omtenta. Vilket ändå skulle kännas relativt rättvist med tanke på hur urbota korkat det är att försova sig från första början.
När självsäkerheten börjar komma
2009-11-11 - En trio av studenter, mig själv medräknat, har under dagen räknat oss igenom samtliga gamla tentor från 2007 fram till dags datum. Nu börjar vi känna oss kaxiga och som att vi kan det här. Vilket har varit många studenters baneman tidigare.
Så nu är problemet att ladda om igen och fortsätta korvstoppningen till dess att R2 och signifikanstest rinner ur öronen när man lägger sig på kvällen.
Lantishäng
2009-11-10 - Det var ju det här med självdisciplinen igen. Tycks vara ett återkommande tema, detta är jag väl medveten om.
Det blev en hel del pluggat igår men idag har det stått still. Redan vid 8 i morse så var jag på väg mot universitetet. För mig är det i princip en händelse som bör markeras som ett mirakel (även det vardagliga kan vara ett mirakel) att jag kommer upp - egentligen utan anledning vid den tiden på dygnet. Sedan dess har jag suttit i en datorsal och inte fått ett skvatt gjort. Absolut noll och inget.
Youtube och Digg är bovarna i dramat.
Här syns också den stora fördelen med att bestämma över sin egna tid. Jag har inte ens lite pluggångest för jag vet att flitens lampa kommer lysa under kvällen istället. Kanske inte helt optimalt att hänga över böckerna 22 på kvällen, men det funkar för mig.
Tentaveckans tidsplanering
2009-11-09 - Tentavecka inför salstenta på lördag. Regressionsanalysen ska sitta efter torsdag, fredag är repetitionsdagen.
Boken är uppdelad i kapitel som ska läsas, ordningen är bestämd och det finns en tanke med det.
Iphonen är laddad med matematik-appar som ska underlätta förståelsen.
Kompendiet är nerkladdad med anteckningar och uppdelad i vilka tal som ska räknas vilken dag.
Måndag, tisdag och onsdag är vikta för heldagar i skolan. Torsdag ska spenderas på stadsbiblioteket och på fredag blir det studentpalatset.
Lördagen påbörjas med en stärkande promenad och hiskeliga mängder kaffe.
Min tentavecka är planerad in i minsta detalj helt enkelt.
Detta till trots så har jag spenderat mer tid idag med att formulera en fem-punkters lista över varför Kevin Devine är bättre än Jeff Buckley. Ibland undrar jag lite över hur undermålig min självdisciplin egentligen är.
November, varje år kommer november
2009-11-02 - Nu är fin-hösten slut och depp-hösten är på ingång. Denna insikt slog mig idag när jag gick ut ur trapphuset och såg att samtliga träd rakt över gatan hade tappat sina löv. Förvisso förbereddes jag lite på detta när jag vaknade mitt i natten till en 13 grader varm (?) lägenhet. Depp-hösten är här.
Precis som förra hösten så sammanfaller detta med en delkurs som på ett eller annat sätt har mycket med matematik att göra. Jag ska inte dra för stora slutsatser, men finns det inte en viss risk för att dessa två händelser är sammankopplade? Min nya tes är därmed om jag inte studerar något med matte på hösten så slipper jag november. Kanske inte den mest lysande tesen som någonsin presenterats. Hösten gör mig desperat, så jag sträcker mig efter alla halmstrån jag kan.
November innehåller som tur är en hel del roliga upptåg. HR-Nätverket, utbildningsdag på Nyckeltalsinstitutet (tack igen Tina!), intressanta labbar, snart en ny och intressant kurs, lite konserter (ISIS och Port O'Brien är höjdpunkterna) och lite annat smått och gott.
Alltid denna matte
2009-10-27 - Det finns ingenting som verkligen kan mäta sig med att glatt gå på föreläsning i tron och förhoppningen om att lära sig något nytt och spännande för att sedan känna sig obotligt dum.
Har alltid framhållit att mina kunskaper inom matematik kan som vänligast beskrivas som rudimentära. Börjar misstänka att det är en glädjebeskrivning.
Dagens föreläsning på den nystartade kursen kvalitativ metod rörde regressionsanalys. Utan att överdriva kan jag säga att allt som skedde innan pausen kändes igen, och inte höjde mina ögonbryn särskilt mycket. Sedan kom R-squared och då slog känslan till.
Tror att en bättre definition av denna går att skriva som: en känsla av att vara oförklarligt dum, men ändå känna igen ämnet.
Har hört alla uttryck flera gånger förut. Har sett formlerna tidigare. Har räknat på formlerna tidigare. Sitter ändå och förstår noll eller möjligen lite mer.
Hösthumör till trots känner jag dock en oförklarlig känsla av hopp inför kursen. Kursansvarig lärare än en genuint duktig föreläsare, och jag har alla förutsättningar för att klara kursen. Det kommer inte bli lätt, och kommer ta stor del av min tid i anspråk. Vilket är lite av poängen med att utbilda sig.
Lojalitetskonflikter
2009-10-22 - Färdig med rapporten för kursen kvalitativ sociologi. Frågeställningen blev till slut att undersöka om säljare på butiksgolvet inom detaljhandeln upplever en lojalitetskonflikt mellan arbetsgivaren och kunden.
Får säga att jag är nöjd med resultatet, det ser riktigt professionellt ut och håller överlag en riktigt bra nivå. Men det som var mest givande var de senaste tre dagarna när jag på ett eller annat sätt producerat närmare 30 sidor acceptabel textmassa. Det är en hiskelig massa text på kort tid vill jag påstå.
För HR är inte frågeställningen väldigt relevant, men lojalitetskonflikter som anställda upplever måste vara av stor vikt för företagets framgång inbillar jag mig.
Men det roligaste som hände idag var att jag fick betyg på senaste hemtentan. En tenta som jag själv upplevde som rätt menlös, precis som kursen. Så under skrivandet gav jag mig attan på att uttrycka mig i ett så florerande språk som möjligt. Dels för att dölja mina ibland bristande kunskaper (som är ett led av bristande intresse) och dels för att det är lite roligare att skriva då. Hade jag fått gissa innan hade jag kanske dragit till med ett svagt C i betyg, men nu landade det i ett starkt B. Vilket är kul!
Morgon, snart grupparbete
2009-10-20 - De senaste veckorna har jag varit otroligt försummande mot denna blogg. Inte alls okej. Har fastnat helt och hållet i andra saker, och fastnat ordentligt.
En intensiv kurs börjar gå mot sitt slut, och det ska bli rejält skönt att lägga den kvalitativa metoden bakom mig. Framförallt då examinationen och större delen av kursen har varit grupparbete. Som jag nämnt tidigare så är jag inte uteslutande positiv mot grupparbeten om de innebär att man klumpas ihop med andra studenter ofrivilligt. Förr eller senare (oftast förr) så blir det någon form av konflikt, och jag trivs bättre utan sådana i mitt liv. Åtminstone om jag får välja själv.
Idag, efter en repris av min roll som sekreterare, så ska rapporten minsann göras klart och förhoppningsvis skickas in. Vilket hade varit skönt.
Kvalitativ Metod
2009-10-07 - Vad är väl en dag på universitetet?
Jo, just nu är en dag på universitetet ett stort arbete som ska avklaras inom en kort tidsram, med höga krav och få möjligheter att göra fel. Det vi påbörjar, måste hålla och slutföras.
Vilket bara är roligt. Problemet ligger i att vi har läst mycket metod, och jag har läst ytterligare mer metod nere i Växjö. Även om det då rörde sig om statsvetenskaplig metodologi. Den lilla passusen till trots så är det väldigt kul att applicera kunskap på verkligheten.
Så, den 22:a oktober ska vi lämna in en sociologisk rapport genomförd med kvalitativa metoder. Vårt första val av fråga var riktigt intressant, det fanns material och underlag och vi hade faktiskt (om vi klarade av att genomföra det hela) bidragit något substantiellt. Men valet föll på något som hade en lägre ambitionsnivå. Bara för att vi skulle vara helt säkra på att slutföra rapporten med gott resultat. Dock så kommer SMER studeras under uppsatstiderna nu i vår.
Under dagen ska förstudie genomföras, och sedan ger vi oss på själva intervjuförfarandet. Nu ska det undersökas om det finns en lojalitetskonflikt för personal inom detaljhandel mellan kunder och företag.
Hemtenta och fördelen med miljöombyte
2009-09-30 - Med en hemtenta som examensform har jag väldigt lätt att sitta på kammaren och bli distraherad. Eftersom man har all tid i världen på sig (brukar lyckas med att ha all tid i världen för en hemtenta även en timme innan inlämning) så är det för mig lätt att se nöjet i att slå ihjäl ett par timmar på YouTube.
Så i tisdags fattade jag det underbart välbehövliga beslutat att fråga min mamma om jag kunde sitta i hennes lägenhet och skriva. Det finns absolut ingenting som tar min uppmärksamhet ifrån tentan här. Om jag verkligen behöver roa mig så kan jag tvätta något, men annars är lägenheten så långt ifrån distraherande som det är möjligt.
Nu ska jag återigen hänge mig åt att skriva något vettigt kring nätverksbaserade organisationer.
Reflektioner efter HR-dagarna
2009-09-24 - Sedan i onsdags 06.45 (för en sömndrucken student, väldigt tidigt) så var jag en del av det team av studenter som hjälpte till med servicedelen på årets HR-dagar. Det var roligare än jag kom ihåg, och mer givande än jag hoppades. Det var otroligt intressant att träffa en del personer som jag tveklöst kommer fortsätta hålla kontakten med för diverse arrangemang och liknande.
Men den största reflektionen jag får med mig är en som jag nu vet har växt på mig under ett längre tag. Idag så var det någonting som knöt ihop säcken för mig, och det kändes som att det föll lite på plats. Under dagen fick vi reda på att de kommande årens pensionsavgångar kommer lämna arbetsmarknaden med en högre efterfrågan på arbetskraft än vad det finns utbud - något som inte är direkt ny kunskap. Men i förlängningen borde det innebära att en väldig massa yrken kommer genomgå något som inom sporten är vanligt och alltid leder till stora förändringar. Det är läge för en generationsväxling, och det innebär möjligheter.
Som student och relativt aktiv bland de olika föreläsningarna, seminarium och annat som anordnas utanför studierna så tycker jag att mitt perspektiv kan vara nyttigt. En fot i utbildningen, och en fot i den rådande diskursen inom näringslivet. Detta sagt utan pretentioner eller klapp-på-axeln, verkligen.
Från många yrkesverksamma får jag ofta höra att "vi" studenter bara vill arbeta strategiskt och har ingen verklighetskoppling utan tror samtliga att vi kommer vara personaldirektörer med oändliga budgetar. Från studenter får jag ofta höra att yrket behöver förnyas och det är läge att börja tänka om redan från grunden i relation till flera saker. Personligen tror jag att sanningen ligger någonstans mellan ytterligheterna. Yrket kan vara rätt mossigt och fortfarande fokuserat på samma problem och lösningar som för 25 år sedan, och studenter behöver en rejäl verklighetsuppdatering på vad det är som händer på andra sidan examen.
Men inte bara vi studenter (självfallet en homogen grupp med samma åsikter över hela Sverige...) verkar dra åt ett något annat håll än vad som kanske kan kallas den traditionella personalvetare-rollen. Även många som ligger på min sida 40-årsstrecket verkar fundera i samma banor kring att yrket som helhet behöver utvecklas och förändras. Generationsväxlingen kommer (kanske) ge alla förutsättningar för det.
Den tanke jag nämnde i inläggets början kan summeras som följer:
Jag tror att HR-rollen kan komma att bli ett av de yrken som förändras mest inför den stundande generationsväxlingen. Ekonomer kommer inte revolutionera sättet man multiplicerar siffror, journalister kommer inte revolutionera det skrivna ordet och sjuksköterskor kommer inte revolutionera sättet man gipsar ett brutet ben. Men banne mig om jag inte tror att det kommer ske en mindre revolution för HR-personer inom de närmaste 10 åren.
Nu kommer dock den för oss svenskar så självklara brasklappen. Egentligen har jag ju ingen aning, och ibland är det roligt att ägna sig åt att tänka de lite för stora tankarna och dra saker till den berömda spetsen. Så beakta mina ord med en stor nypa salt.
HR-dagarna 2009 och en liten reflektion
2009-09-22 - Idag så var det genomgång för oss studenter som ska arbeta som värdar under årets HR-dagar. Precis som alltid när det kommer till Susanna så var det lysande planerat och jag är övertygad om att det kommer fortlöpa precis lika bra som förra året eller bättre. Så om någon av er ska till detta event och vill byta ett par ord så kommer jag vara i värdpersonalen.
Det är alltid roligt att vara ute och engagera sig under event som HR-dagarna, det ger en insikt i branschen som man aldrig någonsin skulle få om tiden spenderades uteslutande i skolbänken.
Min åsikt är helt klart att kopplingen och kontakten till näringslivet är det som ger mervärde för mig som student inom utbildningen. Kontakten med näringslivet och reflektionerna som det ger är ovärderliga även för oss som är mitt uppe i utbildningen. Ytterligare ett perspektiv, och sådana kan man inte få för många av.
Förra veckan var jag på en nätverksträff i Kompetensgruppens regi i egenskap som sekreterare och lyssnade på den lysande Marie Hallander Larsson. Att höra hennes tankar och idéer kring kreativt HR-arbete var för mig mycket stimulerande. Att få höra av en uppenbarligen mycket framgångsrik HR-person precis hur stimulerande och (ursäkta svenskan) skitkul det kan vara med personalarbete ger en liten extra kick som student. Rent krasst är jag väldigt trött på att få höra att min framtida karriär kanske kommer leda till att jag får jobba som löneadministratör inom offentlig förvaltning. Inget ont om varken löneadministration eller offentlig förvaltning, men det är så långt ifrån det jag egentligen vill pyssla med.
Så bilden av att det är riktigt roligt att syssla med HR, även om det ibland är tråkigt, var skönt att höra.
Min bild är att professionen i mångt och mycket dras med ett sjok som innebär att rollen alltid måste försvaras och motiveras. En ständig kamp för att rättfärdiga personalavdelningens roll. Det är en kamp som, om den ens finns, jag ser fram emot. Efter två år som student på PAO så är jag redan rätt van vid att behöva argumentera för valet av min utbildning. I början var det väl inte precis det jag ville höra - men snart så vändes det till en övertygelse om att samtliga som inte "fattade" skulle omvändas.
Just av den anledningen var det extra skönt att kunna sitta längst bak i ett konferensrum och höra årets HR-chef tala på om hur jäkla skoj det är och kan vara, men framförallt varför det är viktigt.
Spindel i bollen som kan hålla många nät i luften
2009-09-16 - Puh, mycket som ska hända samma dag, samma tid och gärna kräva ett stort mått engagemang just nu. Jobbig helg, kommer bli en jobbig tid framöver, rent privat. Sedan en massa krav att göra på det.
Ser fram emot att kolla på Inter - Barcelona ikväll med en kamrat och låta en kall öl (eller två) slinka ner. Nu har jag sett lite för mycket av Universitetets väggar på en dag för att vara helt nöjd.
Måndag.
2009-09-14 - Som ungefär alla andra människor på vår jord är jag inte förtjust i måndagar. Men idag tar priset. Erkänner villigt att jag är beroende av att ha en liten musikmaskin med mig när jag rör mig från hemmet. Har haft det dagligen sedan jag gick första året på gymnasiet. Men nu har jag en hel vecka framför mig innan nya mobilen trillar ner. Min gamla gick och tvärdog förra veckan, och jag insåg att jag kom betydligt mycket billigare undan per månad om jag bytte kontra att reparera.
Nu är det bara en lång vecka utan musik som ligger mellan mig och mobilen.
|
Permalink
